Från ritbordet till riksdagen: Anders Adlercreutz om Finlands roll i ett nytt Europa

SFP:s Anders Adlercreutz har nu suttit drygt ett halvt år på posten som Finlands europa- och ägarstyrningsminister. Portföljen, som traditionellt har fört med sig en del politiska stormar, har fört ­Adlercreutz över världen – från klimatmötet COP28 i Dubai och möten med senatorer i Förenta Staterna till Bryssel där Europeiska rådet beslutat att man inleder medlemsförhandlingar med Ukraina och Moldavien.

När vi går in på aktuella EU-frågor lyfter Anders Adler­creutz­ fram nyligen övervunna utmaningar som uppkom vid möten i Bryssel, där han understryker betydelsen av EU:s enhetliga front mot krig och interna rättsstatsprinciper. 

– I Bryssel lyckades vi undvika ett totalt haveri av det europeiska beslutsfattandet och vi lyckades komma överens om hjälp till Ukraina, inleder Adlercreutz och sammanfattar nuläget i stora drag: 

– Det är lite osäkert i världen. Vi har ett krig i Europa och EU som institution har prövats genom att vi har ett land, Ungern, som gång på gång tänjer på rättsstatsprincipen och inte riktigt inser det kollektiva ansvaret i att vara ett EU-land. Utöver det tycker jag förstås inte att Ungern agerar i sitt eget intresse heller, säger Adlercreutz.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán backade nyligen från sitt veto mot en ny EU-fond till Ukraina. Det betyder att Ukraina nu får hjälp med att stärka sin krigshärjade ekonomi.

– Om inte rättsstatsprincipen följs, det som SFP länge har talat för och som till exempel Anna-Maja Henriksson som justitieminister ofta höll uppe som en grundläggande grundbult i Europa, så får vi en massa andra problem.

Han påpekar att Finland, trots sin relativt lilla storlek, spelar en avgörande roll i EU, ofta agerande som en brobyggare och bidragare med lösningar som formar unionens riktlinjer. Som ett exempel tar Adlercreutz rådets budget­överenskommelse som nåddes i början av februari. 

– Det var i stort sett den kompromiss som vi tillsammans med tjänstemännen svarvade ihop i det finska rummet i december i Bryssel som gick vidare, berättar Adlercreutz.

Finska företag sporrar i miljöpolitiken

Fembarnsfadern Adler­creutz­ har starka rötter i Svenskfinland, där hans vardag spänner över Kyrkslätt, Pargas och Hitis skärgård. Att miljöfrågor står honom nära är inte en slump. Adlercreutz  över 20-åriga bakgrund som arkitekt har lett in honom på byggnads-, miljö- och stadsplaneringsfrågor. I intervjun belyser Adlercreutz Finlands position som en föregångare inom grön omställning. 

– Klimatdebatten i Finland har förändrats: på 90-talet var det politiker som drev klimatfrågan och företag som var motvilliga. Men i dag är det snarare så att företagen är rädda för att politikerna ska bromsa upp och ändra det långsiktiga perspektiv som företagen har. När det handlar om industriella investeringar är långsiktigheten ett måste och man måste kunna hålla fast i de målsättningar man ställt, berättar Adlercreutz.

– I Finland har man nu aviserat investeringar i den gröna omställningen på över 200 miljarder euro. Den utsikten finns där för att företagen litar på att vår kurs håller, att vi håller fast vid våra mål och jobbar mot dem. 

Nyligen representerade Adler­creutz­ Finland vid det globala klimatmötet COP28 i Dubai, där Finland för första gången deltog med en egen företagspaviljong. Paviljongen, ett resultat av ett samarbete med Business Finland och olika aktörer från både privata och offentliga sektorn, fungerade som en plattform för att visa upp finsk expertis och engagemang inom hållbar utveckling. Finländska företag har ett stort engagemang när det gäller behovet av att driva en ambitiös klimatpolitik, menar Adlercreutz.

– Bland de branscher som garanterat växer i framtiden så kan man lyfta upp hälsovård och artificiell intelligens som säkra exempel, men rena lösningar och grön teknologi är också brancher som växer i framtiden. Och här har vi det väl förspänt i Svenskfinland. Vasa är den stad i Nordeuropa som har det högsta positiva klimathandavtrycket tack vare den miljöteknologi och gröna teknologi man producerar där, säger Adlercreutz.

”I Finland har man nu aviserat investeringar i den gröna omställningen på över 200 miljarder euro. Den utsikten finns där för att företagen litar på att vår kurs håller, att vi håller fast vid våra mål och jobbar mot dem”

Ägarstyrning i vågskål

Vad gör en äg­ar­­styrnings­minister? 

– Det är en bra fråga. I Finland har vi många statliga bolag, vissa som sköter speciella uppgifter och andra som fungerar på en konkurrensutsatt marknad där staten kanske inte är majoritetsägare utan minoritetsägare. Det är ett brett spektrum av bolag – vi har bolag som finns till för att de ska sköta lotsningen och så har vi bolag såsom Neste som är världsledande på förnybara bränslen. De här bolagen hör till min ministerportfölj och jag är ansvarig för deras ägarstyrning. Det vill säga att de har förutsättningar att fungera och att statens intressen tillgodoses.

På en fråga om balansen mellan statligt ägande och marknadens dynamik, betonar Adlercreutz vikten av en konkurrenskraftig och effektiv drift, där statligt ägande inte ska hindra utan snarare komplettera den privata sektorns insatser. 

– Jag tycker att man alltid ska vara försiktig med vad staten äger och vad den inte äger. Det är  viktigt att staten inte går in och stör marknaden och sköter sådant som den privata sektorn gör. Statligt ägande ska med andra ord inte trycka privat ägande åt sidan. Vi ska inte konkurrera ut företagen utan vi ska sköta sådana uppgifter som kanske inte annars sköts, som stödjer företagen och ekonomin och möjliggör att den växer. 

 

Adlercreutz lyfter Finnair som ett speciellt fall. Den finska staten äger 55,81 procent av aktierna i Finnair och ungefär 20 procent är i utländsk ägo. Statens ägande i Finnair har kritiserats i finlandssvensk media (HBL 03.02.2024). Adlercreutz har försvarat statens roll i bolaget, men betonar också hur landskapet har förändrats över tid. Med landet beläget vid Europas utkanter, framhäver Adlercreutz det kritiska behovet av att upprätthålla ett starkt nationellt flygbolag. 

– Finland är efter kriget i Ryssland kanske inte längre porten till öster utan ligger snarare på gränsen till Europa. På andra sidan gränsen har vi något som liknar Nordkorea. Då är det viktigare än tidigare att vi har ett eget nationellt flygbolag där staten är en stark ägare så att vi också i framtiden kan säkerställa att man kan flyga till Europa från våra finländska städer.

Avslutningsvis diskuterar Adlercreutz strategier för att stärka EU:s inre marknad, där han förespråkar fri rörlighet av människor, varor och tjänster, samt en konkurrensneutral miljö som främjar strukturell konkurrenskraft över hela unionen.

– EU:s inre marknad stärks också genom gemensamma standarder så att vi kan försäkra oss om att den tomat som odlas i Närpes eller de metallprodukter som tillverkas i Pargas också kan säljas i de övriga europeiska länderna. Det ska vara så lätt som möjligt att exportera. 

Adlercreutz understryker Fin­lands metod att fokusera på forskning, innovation, och en fungerande marknadsekonomi som ska tjäna som en modell för hela EU. 

– Vi måste ta hand om konkurrensneutralitet och värna om att det inte är det största landet som har de djupaste pengapungarna och som kan locka till sig investeringar. Det är det som ger incitament till alla länder att skapa riktigt strukturell konkurrenskraft, säger Adlercreutz.

– Som vi har försökt göra i Finland. Vår marknadsekonomi måste helt enkelt fungera.

Nils Torvalds: Den långa uppförsbacken

Jag har tidigare i olika sammanhang försökt beskriva processerna i Europaparlamentet. Någon kunde kanske en aning torrt tillägga att det ju är min uppgift. Det är alldeles sant och ibland känns det som om det egentligen var den viktigaste uppgiften. Utmaningen ligger i att det är synnerligen svårt att komma med fungerande exempel. Men nu har jag ett. På onsdagen röstade vi i en olidligt lång voteringssession. Det tog sammanlagt tre timmar – huvudsakligen på grund av två omfattande lagförslag och en krånglig resolution. En av de här omröstningarna handlade om förpackningsmaterial och förpackningsavfall.

Läs föregående artikel

Anna-Maja Henriksson: Tillbaka till utbildningstoppen

Bland det viktigaste för Finlands framtid är att vi fortsätter satsa på en god utbildning för våra barn och unga. Vart tredje år publiceras Pisa-resultaten. Det är en dag som man i utbildningskretsar väntar på med spänning. Hur har det gått för vårt land? Var placerar vi oss i den internationella jämförelsen? 

Läs följande artikel