Motion 3 – Låt delningsekonomin blomstra

Beslut

Partidagen beslöt att SFP arbetar för

  • att de regelverk som berör delningsekonomi i Finland ses över för att uppmuntra och tydliggöra affärsmöjligheter. Sysselsättnings- och skattekonsekvenser på den fria marknaden bör först utredas.
  • att konsumentskyddsmyndigheter och -reglering omfattas av de avtal inom delningsekonomin där köparen skaffar tjänsten för sitt privata bruk
  • att taxilagstiftningen reformeras så att delningsekonomin tillåts och jämställda krav på näringsidkare införs och att kvalitetscertifiering garanteras
  • att lagen om hyra av bostadslägenhet reformeras så att tillfällig överlåtelse av användarrätten av en bostadslägenhet alltid förutsätter samtycke av hyresvärden och inte förutsätter särskilda skäl såsom att hyresgästen p.g.a. arbete, studier eller sjukdom vistas på annan ort
  • att parallella användningsändamål för lägenheter ska godkännas under förutsättning att kraven för respektive användningsändamål uppfylls.

Behandling

Betydelsen av delningsekonomi har ökat under finanskrisen, eftersom det då blev tydligt hur nödvändigt det var att komma på nya former och sätt att dela på resurser. Delningsekonomin går ut på affärsmodeller som bygger på delning eller byte av tjänster och varor med andra konsumenter. Genom att låta andra ta del av någon egendom blir det möjligt för fler att konsumera varan jämfört med om var och en köpte en identisk produkt. I en delningsekonomi kan andra människor låna eller hyra egendomen till ett förmånligt pris och därigenom kan egendomen bättre utnyttjas till dess fulla potential. Grundtanken med delningsekonomi är att dela med sig av sina resurser för att undvika onödig konsumtion och därigenom bidra till hållbar utveckling.

Delningsekonomin har fört med sig nya typer av konsumtionsbeteende. Exempelvis kan man tillsammans med andra gå in för att starta en bilpool istället för att var och en i gruppen köper en egen bil. Alternativt kan bilägaren hyra ut sin egen bil under den tid som hen inte själv behöver bilen. Den ekonomiska nyttan är självklar för både distributören och användaren, och t.ex. i det nämnda fallet blir det i regel billigare för användaren att hyra bilen i andra hand än att gå via en biluthyrningsfirma.

Uppkomsten av så kallade delningsföretag som t.ex. Airbnb och Uber har medfört viss problematik, eftersom människor inte är säkra på om verksamheten betraktas laglig eller olaglig i Finland. Speciellt människor som fungerar som tjänsteleverantörer inom delningsekonomin har stött på motgångar gällande lagligheten. Exempelvis Uberchaufförer i Helsingfors vet inte om deras verksamhet är laglig eller inte, eftersom det inte finns något tydligt regelverk för den typen av verksamhet. Även konsumenterna drabbas av osäkerheten, vilket leder till att verksamhetsmodellen inte uppnår sin fulla potential. För att Finland ska vara en del av den globala delningsekonomin och för att vi mest effektivt ska kunna hushålla med våra resurser är det viktigt att se över våra nuvarande regelverk.

Delningsekonomin är här för att stanna och för att även vi ska kunna dra nytta av affärsmodellen och skapa nya arbetstillfällen behöver vi anpassa vår lagstiftning så att delningsekonomin kan verka. Delningsekonomin förändrar de ekonomiska drivkrafterna i grunden, vilket gör att utvecklingen blir snabb och billigare. Eftersom tröskeln för att delta i delningsekonomin är låg, blir det en mer öppen och jämställd konkurrens. Delningsekonomin kräver oftast inte stora kapitaltillgångar och genom att uppmuntra folk till entreprenörskap skapar vi nya jobb.

Många länder har redan skapat egna delningsekonomiska strategier. Omsättningen på delningsekonomin som marknadsform förväntas tredubblas tills år 2025 och otaliga nya företag som baserar sig på delningsekonomins paradigm tillkommer varje vecka.

Finland bör ligga i bräschen när det kommer till innovation för att vi ska kunna vara marknadskraftiga. Därför bör vi se till att de nuvarande hindren och existerande regleringarna inte förhindrar framväxten av nya innovationsföretag.

Svensk Ungdom föreslår:

  • att de regelverk som berör delningsekonomi i Finland ses över för att uppmuntra och tydliggöra affärsmöjligheter
  • att konsumentskyddsmyndigheter och -reglering omfattas av de avtal inom delningsekonomin där köparen skaffar tjänsten för sitt privata bruk
  • att taxilagstiftningen reformeras så att delningsekonomin tillåts och ett system med kvalitetscertifiering införs för s.k. ”vanliga taxiförare”
  • att lagen om hyra av bostadslägenhet reformeras så att tillfällig överlåtelse av användarrätten av en bostadslägenhet alltid förutsätter samtycke av hyresvärden och inte förutsätter särskilda skäl såsom att hyresgästen p.g.a. arbete, studier eller sjukdom vistas på annan ort

Svensk Ungdom

Partifullmäktiges svar

Enligt lagen om taxitrafik får man yrkesmässigt transportera personer med en personbil endast om transportföretaget har ett taxitillstånd och föraren har ett yrkeskörkort för taxiförare. Utan dessa får man utföra persontransporter endast i sådana undantagsfall som nämns i lagen, såsom i anslutning till hemservice eller med museifordon.

Lagen om taxitrafik innehåller en del bestämmelser om beställningscentraler, men det behövs inget tillstånd för själva verksamheten. Kommunikationsministeriet anser att Ubers digitala förmedling av beställningar inte kan ses som en beställningscentral enligt lagen om taxitrafik, så vederbörande bestämmelser gäller inte Uber. Att utan taxitillstånd och en taxichaufförs yrkeskompetens skjutsa någon är däremot olagligt.

Precis som motionären påvisar har de nya typerna av konsumtionsbeteende som dykt upp i samband med så kallade delningsföretag skapat en del lagstiftningsproblem. Uppkomsten av delningsekonomi har varit så snabb och kraftig att traditionella byråkratiska processer, inklusive lagstiftningen, inte hängt med.

Än så länge har Finland valt att bestraffa utövare av delningsekonomi, istället för att försöka hitta lösningar som gynnar bägge parter. Exempel av sådana lösningar som gynnar bägge parter finns t.ex. på Filippinerna och i Estland. Kunde man reglera om branschen så att reglerna blir tydliga och möjliggör lagligt utövande av verksamheten, kan man maximera skatteintäkterna från både Uber och traditionell taxi.

Detta kräver en ny klass av transport i lagstiftningen, som skulle skilja sig från kollektivtrafik och taxiservice. Kravet för denna verksamhet skulle vara registrering av både chaufför och fordon, samt att vissa andra gemensamma kriterier uppfylls. Dylika lagstiftningsmässiga undantag för transport av passagerare gäller redan idag för bland andra museifordon. Enligt taxilagstiftningens 4§ får persontransporter med museifordon utföras utan taxitillstånd.

För rätten att tillfälligt överlåta eller hyra ut bostadslägenhet torde samma princip tillämpas, det vill säga att verksamheten torde kunna lagstadgas så att ifall vissa kriterier, såsom samtycke av hyresvärden, och vissa andra kriterier uppfylls skulle det ge hyresgästen lagligt tillstånd att hyra ut sin lägenhet till utomstående. Registrering av dessa inkomster i vanlig ordning skulle öka statens skatteinkomster för hyresverksamhet. Partifullmäktige poängterar även att delningsekonomi kan leda till arbetslöshet genom att arbete utförs gratis. Det är dock av största vikt att skapa ny lagstiftning eftersom utvecklingen trots allt är oundviklig.

Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP arbetar för

  • att de regelverk som berör delningsekonomi i Finland ses över för att uppmuntra och tydliggöra affärsmöjligheter. Sysselsättnings- och skattekonsekvenser på den fria marknaden bör först utredas.
  • att konsumentskyddsmyndigheter och -reglering omfattas av de avtal inom delningsekonomin där köparen skaffar tjänsten för sitt privata bruk
  • att taxilagstiftningen reformeras så att delningsekonomin tillåts och jämställda krav på näringsidkare införs och att kvalitetscertifiering garanteras
  • att lagen om hyra av bostadslägenhet reformeras så att tillfällig överlåtelse av användarrätten av en bostadslägenhet alltid förutsätter samtycke av hyresvärden och inte förutsätter särskilda skäl såsom att hyresgästen p.g.a. arbete, studier eller sjukdom vistas på annan ort