Motion 7 – Inmatningstariffer för produktion av elektricitet

Motion

Inmatningstariffer för produktion av elektricitet

En inmatningstariff betalas för elektricitet som matats in i nätinnehavarens elnät. Enligt det förslag som nu bereds torde det förutsättas en produktionskapacitet på 1 MW för ett vindkraftverk och minst 300 kW för ett biogaskraftverk för att enheterna skall komma i åtnjutande av inmatningstariffer. Närings- och industriministern är beredd att sänka gränsen för ett biogaskraftverk till 200kW eller 100 kW medan Suomen biokaasuyhdistys anser att gränsen för kraftverkens effekt helt borde slopas.

Detta är en förutsättning för att små biogasproducenter alls skall ha någon möjlighet att etablera sig.

Små vertikalvindkraftverk kunde bli litet av ’var mans vindkraftverk’ för småskalig elproduktion om också de kunde omfattas av systemet med inmatningstariffer.

En motivering till de relativt höga kapacitetsgränserna uppges vara att de administrativa kostnaderna därmed skulle hållas på en acceptabel nivå under 10 % av betalda stöd. I regeringsprogrammet förutsätts större anläggningar än gårdsbruk för att inmatningstariffer skall tas i bruk.

Inmatningstariffens målpris på 83,5 €/MWh skulle ge ett tilläggspris på 50 €/MWh när det är frågan om kombinerad el- och värmeproduktion med biogas som energikälla. Tariffen skulle betalas under 12 års tid.

I Tyskland betalas tariffen ut under 20 års tid utan några krav på produktionsgränser. År 2008 fanns i Tyskland 4000 biogasanläggningar med en sammanlagd effekt på 4000 MW och en elproduktion på 7,1 TWh. Mindre anläggningar får högre tariffer.

Finlands mål är att 38 % av energin år 2020 skall produceras med förnyelsebar energi (nu 28,5 %). För att uppnå det målet krävs en ökning av produktionen av förnyelsebar energi med över 30 TWh.

Gårdsbruk med biogasanläggningar med en effekt under 20 MW skulle kunna bidra med en energiproduktion på sammanlagt 4-5 TWh. På gårdsbruken kunde man på detta sätt tillvarata bioavfall och omvandla metangas till mindre klimatpåverkande koldioxid utan några stora transportkostnader.

Om elpriset är 50 €/MWh och garantipriset är 83,5 /MWh skulle inmatningstariffen bli 33,5 €/MWh.

Undertecknad föreslår därför att Sfp:s representanter i frågor som berör framtida energiproduktion arbetar för

  • att kravet på en nedre produktionsgräns för utbetalning av inmatningstariffer vid produktion av elektricitet med biobränslen, sol- och vindkraft som energikällor slopas.

Bengt Norrback
Närpes

Partistyrelsens utlåtande:

Motionären tar upp ett högaktuellt tema. Genom ett system med inmatningstariffer kan man främja investeringar i el som produceras med vindkraft och biogas. Tanken är även att höja självförsörjningsgraden för elproduktion.

Detta hjälper Finland att uppnå EU:s 20-20-20 mål, dvs. att minska växthusgasutsläppen med 20 % från 1990 års nivå samt att öka andelen förnybara energikällor till 20 % och att förbättra energieffektiviteten med 20 % fram till år 2020. Samtidigt får finländska företag nya tillfällen att utveckla teknik för förnybar energi och att utnyttja exportpotentialen i samband med detta. Investeringarna har också positiva sysselsättningseffekter.

För att de mål som uppställs i klimat- och energistrategin ska kunna uppnås fram till år 2020 krävs att användningen av förnybar energi ska ökas med ca 30 TWh, dvs. med ca en tredjedel jämfört med den nuvarande nivån, såsom motionären påpekar. Vindkraftens andel av den behövliga ökningen beräknas vara ca 24 % och biogasens andel ca 1 %.

Riktpriset på inmatningstariffen föreslås vara 83,5 €/MWh. För vindkraft föreslås ett höjt stöd under de första tre åren. För den el som produceras med biogas betalas ett extra stöd på 50 €/MWh i de fall det är fråga om samproduktion av el och värme och anläggningens totalverkningsgrad är minst 50 %. Tariffen ska betalas i 12 års tid.

Tariffens kostnader dvs. skillnaden mellan marknadspriset och riktpriset föreslås finansieras från statens budget. Kostnaderna beräknas vara rätt så höga (17 miljoner euro 2011) och stadigt stigande (närmare 300 miljoner 2020) eftersom tanken är att grunda flera anläggningar ju närmare år 2020 vi kommer. Dessutom blir det kostnader hos Energimarknadsverket för skötseln av systemet.

Arbetsgruppen föreslog ursprungligen att den sammanlagda nominella generatoreffekten hos de vindkraftverk eller vindkraftsparker som ska inkluderas i systemet ska vara minst 1 MVA och den nominella effekten hos generatorn i systemets biogasverk ska vara minst 300 kVA.

Det förslag som senast varit aktuellt, sätter den nedre gränsen för vindkraftsanläggningar vid 500 kVA och för biogas vid 150 kVA. Med andra ord har de nedre gränserna under beredningens gång kommit neråt men inte slopats helt.

Enligt arbetsgruppens bedömning lämpar sig inte systemet med inmatningstariff för mindre anläggningar. Systemet med inmatningstariff förutsätter nämligen att timvisa uppgifter om produktionen lämnas till stamnätsbolaget dagligen. Som motionären påpekar, skulle utgifterna för små anläggningar blir relativt sett större än för stora.
Staten söker en optimal lösning för att stöda förnybar energi med skattemedel vilket i beslutsprocessen blir en avvägningsfråga. Inmatningstariffsystemet måste dessutom godkännas i EU eftersom det är frågan om statsstöd.

Partistyrelsen föreslår för partidagen

att motionen är besvarad med detta utlåtande.

Beslut

Partidagen beslöt

att motionen är besvarad med detta utlåtande.