Beslut
SFP arbetar för:
- att verka för att en eventuell beskattningsrätt för de kommande välfärdsområdena övervägs först efter noggranna utredningar
- att en eventuell ny beskattningsnivå inte ska medföra en förhöjd inkomstbeskattning
- att kommunalskatten inte beskärs till den grad att den kvarvarande verksamheten omöjliggörs
Behandling
Den parlamentariska kommittén för landskapsskatt hade till uppgift att utreda och bedöma landskapens beskattningsrätt som inkomstkälla för landskapen. Betänkandet överlämnades efter en förlängd mandatperiod i mars 2021.
Kommitténs uppdrag hade sin grund i statsminister Sanna Marins regeringsprogram där det står skrivet att beskattningsrätten för landskapen ska beredas i en parlamentarisk kommitté.
Med hjälp av tre scenarier granskade kommittén utgångspunkterna för landskapsskatten och uppgifterna för och finansieringen av de välfärdsområden som ska bildas i Finland. Kommittén bedömde landskapsskatten ur tre olika perspektiv och granskade de ändringar i skatte- och utjämningsordningen som landskapsskatten förutsätter.
De viktigaste argumenten för att införa en landskapsskatt har att göra med den regionala självstyrelsen, ekonomiska incitament och finansiering av investeringar. En av de viktigaste faktorerna som talar emot införandet av en landskapsskatt är att skatten skapar ett tryck att strama åt beskattningen av arbete samt att det finns en risk, som beror på att det redan finns skillnader mellan regionerna, att skillnaderna mellan regionerna växer och att jämlikheten i servicen försvagas.
Kommittén konstaterar att en bedömning av hur nödvändigt det är att införa en landskapsskatt bör göras vid en tidpunkt då det finns tillräckligt med erfarenhet av hur väl finansieringen av välfärdsområdena fungerar och om det eventuellt sker en väsentlig utvidgning av uppgiftsfältet. Då bör det göras en bred granskning av offentliga sektorns uppgifter, finansieringen av offentliga sektorn och skattetagarnas ställning.
Allt tyder på en målsättning att införa beskattningsrätt åt välfärdsområden från 2026 fastän dessa områden börjar sitt egentliga arbete först 2023. Samtidigt ska man diskutera en överföring av ytterligare uppgifter utöver social- och hälsovården samt räddningsväsendet, till välfärdsområden.
Det finns en risk, även om man sätter ett tak åt den maximala landskapsskatten, att beskattningen skärps och att staten i praktiken ska stå för behovet av tilläggsfinansiering. I sista hand är det alltid skattebetalarna som står för utgifterna. Reformen får inte leda till höjda skatter för invånarna.
Det är ytterst viktigt att med facit i hand, och med minst 3 – 4 års erfarenhet av hur välfärdsområden fungerar och hur finansieringen sköts, göra en utvärdering.
Att-sats
föreslår
- att partidagen beslutar att verka för att beskattningsrätten för de kommande välfärdsområdena utvärderas i slutet av den första valperioden, dvs. efter 3 – 4 års erfarenhet av hur välfärdsområden fungerar och att beslut om en eventuell beskattningsrätt tas tidigast under den andra valperioden.
Motionär
Ulla Achrén
Åbo, stadsfullmäktiges vice ordförande
Partifullmäktiges svar
Motionären lyfter upp ett aktuellt och angeläget tema.
Vårdreformen behövs för att vi ska trygga en jämlik vård i hela landet. I dagens läge är det tyvärr så att tillgången till vård varierar beroende på var i landet man bor. Det är också stora hälsoskillnader mellan människorna i olika delar av landet. Så borde det inte vara.
Välfärdsområdenas och kommunernas finansieringsmodell har varit bland de stora frågorna i regeringens reform av social- och hälsovården. I samband med förhandlingarna av lagförslaget kom regeringen överens om att lagstiftningen gällande landskapsskatten ska vara klar under denna valperiod, så att skatten ska kunna tas i bruk år 2026. Ifall lagberedningens tidtabell inte håller, kommer regeringen att trygga välfärdsområdens finansieringsbas genom andra beslut i samband med ramförhandlingarna år 2022.
Beskattningsrätt är en viktig förutsättning för ett äkta självstyre. Detta innebär att välfärdsområdet själv kan styra över både inkomster och utgifter. De kommande välfärdsområdena kommer att ha egna fullmäktigen och beslutsfattarna i välfärdsområdet väljs via direkta val. Ur demokratisynvinkel är ett tillräckligt självstyre helt centralt för de kommande välfärdsområdena. Beskattningsrätten skulle ge beslutsfattarna i välfärdsområdena ett större handlingsutrymme och stärka demokratin. Välfärdsområdena skulle inte heller vara beroende av statlig finansiering och även få incitament att påverka eventuella kostnadsökningar.
Precis som motionären konstaterar finns det även utmaningar med att införa en ny beskattningsnivå. Det kan föreligga en risk att skattetrycket på helhetsbeskattningen kan komma att öka. En särskild utmaning är också att vi kan få märkbara skillnader i skattetryck mellan de olika områdena, vilket innebär att det skulle behövas ett utjämningssystem mellan områdena även framöver. Med detta sagt är det självklart att noggranna utredningar bör göras innan skatten eventuellt tas i bruk och att reformen ska genomföras på ett sådant sätt att skattetrycket inte ökar.
För att skattetrycket på inkomstbeskattningen inte skulle öka skulle det i praktiken behöva införas ett tak på landskapsskatten eller t.o.m. gå in för en fast storlek på procentsatserna för landskapsskatten.
Med tanke på att det finns öppna frågor är det motiverat att först grundligt utreda landskapsskattens effekt och uppbyggnad innan slutliga beslut om att ta i bruk skatten fattas.
