För riksdagsledamot Mikko Ollikainen är den lokala samhörigheten och gemenskapen ryggraden i politiken. Det går nog ingen som besöker Ollikainen i hans österbottniska hemtrakter miste om.
– Det är drivkraften hos kommuninvånarna som motiverar mig, säger Ollikainen. Framför allt i den framtida kommunen är det viktigt att både kommuninvånare och kommunen jobbar mera tillsammans för att skapa livskraften. Här spelar förstås företagen en viktig roll.
Är det här speciellt för Österbotten?
– Det är något man får höra om med jämna mellanrum. Vi har växt upp med talkoarbetet. För en tid sedan höll jag ett föredrag i östra Finland om ett projekt kring det här och de tyckte att samarbetet mellan kommuninvånarna var anmärkningsvärt. Vi är vana att jobba tillsammans i bolag. Samtidigt kommer inget gratis, det måste finnas drivande krafter som för folk samman.
Det är drivkraften hos kommuninvånarna som motiverar mig, säger Ollikainen. Framför allt i den framtida kommunen är det viktigt att både kommuninvånare och kommunen jobbar mera tillsammans för att skapa livskraften. Här spelar förstås företagen en viktig roll.
Talkoarbetet ligger Ollikainen varmt om hjärtat. Ivrigt berättar han om ett nytt projekt i Malax kommun – som tvåbarnspappan gör för sina, och övriga Malaxbarn, vill han understryka.
– Vi bygger nu en konstgräsplan med frivilliga krafter via en garantiförening och dess aktiebolag. Jag har varit med och byggt upp det här vid sidan om allt annat, berättar Ollikainen.
Projektet har byggts upp genom frivilligarbete, som så mycket annat i regionen och projektgruppen kommer under året att gå runt från gård till gård och samla medel för konstgräsplanen.
– De som väljer att betala en summa, som motsvarar kostnaden för en kvadratmeter av planen, kommer få sitt namn på en stor tavla. Förhoppningsvis vill människor bidra till flera kvadratmeter.
– Man kan vara med på olika håll och kanter, och bidra med stort och smått, säger Ollikainen.
Bakom ligger en ovanlig riksdagsperiod
Mikko Ollikainen som är både klasslärare och journalist i grunden har jobbat både som kommundirektör i Vörå, specialmedarbetare och SOTE-utredare. Sedan 2019 har han suttit i riksdagen. Efter en nästan avklarad riksdagsperiod är Ollikainen redo att åta sig en ny period som riksdagsledamot. Men åren i huset på Arkadiabacken i Helsingfors kan inte jämföras med en normal riksdagsperiod.
– Det har varit en enormt annorlunda period, berättar Ollikainen. Den första hösten var normal, sedan kom coronan och nu kriget. Ändå har vi många helheter som blivit godkända: bland annat vårdreformen och den förlängda läroplikten. Det är saker som i normala fall skulle ha varit stora men som fallit lite i glömska vid sidan om de stora kriserna.
Ollikainen fortsätter.
– Man har talar om social- och hälsovården i femton år och även mellanfasen har haft ett stort pris. Det kommer finnas saker som ska korrigeras under de närmaste tio åren, men vi har fattat beslut om reformen och det är viktigt. Samma sak gäller den förlängda läroplikten, fortsätter Ollikainen.
Riksdagen godkände 2020 den nya läropliktslagen som innebär att läroplikten i Finland förlängs till 18 år ålder. Det betyder att ungdomar som slutför sin grundskoleutbildning måste söka sig vidare till ett gymnasium, en yrkesutbildning – eller en utbildning som förbereder kommande studier, exempelvis tionde klasser eller folkhögskolor. Ollikainen var inledningsvis skeptisk till ändringen.
– I och med coronan har jag nu bättre sett fördelarna i samband med de förlängda läroplikten. Det är bra att man nu fångar upp barn och unga på ett annat sätt – i synnerhet de som mår dåligt. Under distansundervisningen blev det svårare att följa upp hur unga mår. Jag säger inte att vi har perfekt koll på vad som händer i livet efter högstadiet, men vi har bättre koll nu.
Ollikainen är också nyvald ordförande för Österbottens välfärdsområdesfullmäktige som instiftats till följd av välfärdsområdesvalet i januari 2022.
– Välfärdsområdena kommer ha en enormt stor betydelse i fortsättningen när det gäller servicen, och det här tror jag många inte riktigt insett ännu, understryker Ollikainen och fortsätter, mycket personal, pengar och inkomster ska flyttas från kommunerna till välfärdsområdet. Innan det blir klart finns det mycket jobb som ska göras. Vi i Österbotten har redan förberett oss frivilligt inför reformen och således haft en del växtvärk. Vi kommer ha det också nästa år då vi inleder arbetet, men ändå mindre än i övriga Finland. Det kommer ta år innan det här rullar som tänkt.
Vad är de största utmaningarna nu?
– Tillgången till personal för olika tjänster är nog den största utmaningen: att få det att fungera förvaltningsmässigt och förstås ekonomin. Vi arbetar just nu på ett strategiskt plan, men vi måste hitta vägar för det praktiska arbetet.
Jag är inte klar med arbetet, fyller Ollikainen i.
– Jag uppfattar att mitt liv är ganska nära många andras liv med den bakgrund jag har – inom landsbygden och nu också genom småbarnsåren. Jag vill påverka och föra de människors talan utgående från de värderingar jag har. Det har varit samma sak under alla dessa år: att få utveckla vår region så att människor har det bättre. Jag vill få det att rulla så bra som möjligt för de människor som lever i den omgivningen jag själv gör, avlutar Ollikainen.
