Motion 50 – Öka utbildningskvoterna för svenskspråkig vårdutbildning

Beslut

Partidagens beslut

SFP arbetar för:

  • att påtala behovet av svenskspråkig vårdutbildning
  • att behovet av svenskspråkig vårdutbildning tillgodoses
  • att olika lärstigar flexibelt kan användas för att försäkra sig om att det finns tillräckligt med läkare och vårdpersonal

 

Behandling

Regeringen har tagit beslut att höja personalkvoten för serviceboende till 0,7.

Nästan alla vårdinrättningar på tvåspråkiga orter klagar på bristen på vårdpersonal som kan betjäna på båda nationalspråken.

Sedan den obligatoriska svenskan i studentexamen slopades har antalet studenter som läst och skrivit svenska minskat. Detta leder till att mängden finskspråkiga med bra kunskaper i svenska som läser vidare inom ett vårdyrke också har minskat. Tillika är arbetssituationen i Finland ofta sådan att många tvåspråkiga vårdare söker sig bort eller utomlands efter arbete som de upplever mer givande, vilket beskattar landets tvåspråkiga arbetskraft på ett ogynnsamt sätt.

Enligt språklagstiftningen ska vård på tvåspråkiga orter ges på nationalspråken, finska och svenska.

Ovan nämnda faktorer leder till att trycket på redan utbildad personal som kan betjäna på båda språken ökar. På motsvarande sätt ökar också trycket på vårdutbildningen att utexaminera mer personal som kan betjäna på båda språken. Men vårdutbildningen begränsas av otillräckliga utbildningskvoter i förhållande till det reella behovet.

Vi får inte heller försvåra möjligheterna till fortbildning för närvårdare, som inte har student-examen. Ty, då man idag som närvårdare söker vidare till sjukskötare erhåller man 30 poäng mindre än studenter, trots att man har en 3-årig yrkesutbildning.

Detta kan annars leda till att de vårdinrättningar som är skyldiga att upprätthålla sådana tvåspråkiga tjänster i praktiken inte har möjlighet att till fullo följa språklagstiftningen.

Att-sats

Undertecknade yrkar på att SFP

  • påtalar det ökande behovet av svenskspråkig vårdutbildning
  • påtalar bristerna i nuvarande utbildningskvoter för vårdutbildningen
  • verkar för att det reella behovet av svenskspråkig vårdutbildning tillgodoses
  • verkar för att likställa närvårdarutbildningen poängmässigt med studentexamen vid inträdesförhör till sjukskötare

Motionär

Förbundet Svenska Seniorer i Finland r.f.

Ralf Skåtar, ordförande

Kjell Wennström, sekreterare

Partifullmäktiges svar

Personaldimensioneringen på 0,7 vårdare inom äldrevården behövs för att kunna säkerställa högklassiga tjänster, förbättra patientsäkerheten och för att underlätta vårdpersonalens arbetsbörda. Dimensioneringen kommer att innebära en ökning av personalbehovet, vilket förutsätter en ökning av antalet utbildningsplatser. Undervisnings- och kulturministeriet har bedömt att det behövs tilläggsfinansiering för utbildningen.

Den nya lagen avses träda i kraft under hösten 2020. Minimidimensionering på 0,7 anställda per klient får inte längre underskridas då övergångsperioden löper ut. Övergångsperioden möjliggör åtgärder på nationellt plan för att öka på utbildningen som kan trygga tillgången till personal.

Som motionären påpekar är det viktigt att säkerställa att det i och med den nya personaldimensioneringen finns vårdpersonal som behärskar både svenska och finska. Åtgärder för att trygga tillgången på språkkunnig vårdpersonal har gjorts redan nu. Exempelvis meddelade yrkeshögskolan Arcada i januari 2020 att de tillsammans med Diak startar en tvåspråkig sjukskötarutbildning hösten 2020. Syftet med utbildningen är att möta det akuta behovet av sjukskötare som kan ge vård på båda inhemska språken. Regeringen har för avsikt att öka antalet studieplatser inom närvårdar- och sjukskötarutbildningarna. Man kommer också att utreda vilka möjligheter den arbetsrelaterade invandringen kan ge. Samtidigt är det även viktigt att fundera på hur man kan göra vårdbranschen mera attraktiv och givande.

Beslutsförslag

SFP arbetar för:

  • att påtala behovet av svenskspråkig vårdutbildning
  • att behovet av svenskspråkig vårdutbildning tillgodoses
  • att olika lärstigar flexibelt kan användas för att försäkra sig om att det finns tillräckligt med vårdpersonal