Beslut
Partidagen beslöt
- att SFP fortsättningsvis arbetar för att den svenskspråkiga servicen garanteras vid alla statliga verk antingen genom att kräva och granska handläggarnas språkkunskaper och genom att införa servicenummer för olika språkgrupper.
Behandling
Garantera den svenska servicen också då statliga tjänster centraliseras.
När man idag vill ha kontakt med FPA får man varken ett nummer på svenska eller till en lokalbyrå från nummerupplysningen. I stället blir man tvungen att ringa ett centralnummer där man får beskedet: Asiakaspalvelussamme on juuri nyt ruuhkaa. Odottakaa hetkinen.
Efter väntan når man fram till en handläggare som enbart talar finska. Denna handläggare kan inte betjäna en svenskspråkig kund om han/ hon inte kan läsa svenskspråkiga blanketter.
Denna utveckling är oroväckande och oacceptabel.
Därför föreslår SFP i Lovisa rf.
- Att SFP arbetar för att den svenskspråkiga servicen garanteras vid alla statliga verk antingen genom att kräva och granska handläggarnas språkkunskaper eller genom att införa servicenummer för olika språkgrupper.
SFP i Lovisa rf
Therese Meriheinä Thomas Rosenberg
ordförande sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Enligt språklagen (423/2003) har var och en rätt att med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter använda finska eller svenska (10 §). En tvåspråkig myndighet ska också betjäna allmänheten på finska och svenska (23 §). Språklagen preciserar 17 § i grundlagen, de språkliga rättigheterna hör därmed till medborgarnas grundläggande rättigheter.
Språklagen ger myndigheterna ansvaret för att förverkliga de språkliga rättigheterna, och ger varje myndighet i uppdrag att inom sitt verksamhetsområde övervaka att denna lag följs (36 §). Det är i sista hand myndigheternas ledning som har ansvar för att de språkliga rättigheterna tillgodoses. Det att organisationen reformeras eller att olika frågor centraliseras har ingen betydelse med tanke på myndigheternas skyldigheter, de bör alltid följa språklagens bestämmelser.
I språklagen förutsätts ATT servicen i praktiken ska fungera på båda nationalspråken, däremot ges inga preciserade föreskrifter om HUR detta ska ske. Det är upp till de enskilda myndigheterna att skapa sådana serviceprocesser som fungerar i respektive organisation och bransch, i första hand med tanke på kunderna. Olika myndigheter har löst servicen på två språk på olika sätt: genom svenska servicenummer, med tvåspråkiga blanketter och standardbrev, via särskilda svenska enheter eller tjänstemän som ansvarar för svenskspråkig service, med mera.
FPA hör till de statliga myndigheter som sedan länge har använt särskilda svenska servicenummer för att på bästa sätt kunna svara på sina kunders frågor och handlägga deras ärenden på svenska. I dag har FPA ett centralt svenskt servicenummer där man ger information om utbetalningsdagarna för olika understöd, därutöver finns det åtminstone tolv olika svenska servicenummer enligt ärende (arbetslöshetsstöd, servicenummer för barnfamiljer, pensionsärenden osv.) I själva verket har FPA använt sig av svenska servicenummer redan före man tog i bruk motsvarande nummer på finska. Även Skatteförvaltningen har använt denna serviceform för att tillgodose de svenskspråkiga medborgarnas behov av information, vilket har fungerat väl.
Det att nummerupplysningen inte har kännedom om de svenska servicenumren är ett problem som FPA:s informationsenhet nu har uppmärksammats på och för sin del kommer att försöka åtgärda. På FPA:s egen webbplats är de svenska servicenumren däremot lätta att hitta. Då man ringer upp något av dessa servicenummer, får man alltid betjäning på svenska.
I och med att språklagen entydigt ger de enskilda statliga och kommunala myndigheterna ansvaret för att på bästa sätt tillgodose medborgarnas språkliga rättigheter så att servicen fungerar i praktiken, är det inte SFP:s eller andras uppgift att ge råd om hur de ska organisera sin service. I sådana enskilda fall där en myndighet inte lyckas tillgodose medborgarnas språkliga rättigheter, bör man i första hand vända sig till respektive myndighet och hänvisa till språklagen. Hjälper inte detta, kan man sända in klagomål till riksdagens JO eller Justitiekanslern som är de högsta laglighetsövervakarna, eller vända sig till språkskyddssekreteraren vid Svenska Finlands folkting.
Partistyrelsen föreslår att
- att SFP fortsättningsvis arbetar för att den svenskspråkiga servicen garanteras vid alla statliga verk antingen genom att kräva och granska handläggarnas språkkunskaper och genom att införa servicenummer för olika språkgrupper.
