Motion 17 – Rening av avfallsvatten från läkemedelsrester och hormonstörande ämnen.

Beslut

Partistyrelsen beslöt att SFP:s representanter i riksdag och regering arbetar för

  • att förbättra reningen av avloppsvattnet i syfte att ta bort läkemedelsrester, i första hand antibiotika
  • att samarbetet med läkemedelsfabriker, som kan delta i finansieringen av reningskostnaderna inleds
  • att förbjuda utsläpp av hormonstörande ämnen i avloppsvattnet i EU, på sikt även globalt
  • att kräva entydig och lättfattlig innehållsdeklaration, så att konsumenterna kan göra ett aktivt och rätt val, lättare än i dag
  • att öka forskningen kring toxisk samverkan mellan olika kemikalier

Behandling

Östersjöns övergödning har rätteligen blivit uppmärksammad av allmänheten, politiker och företag. Många korrigerande åtgärder vidtas eller planeras. Glädjande nog börjar också öststaterna inse värdet av ett levande innanhav.

Men vi har kanske inte fullt ut förstått att det finns fler faror än övergödningen. Förutom utsläpp av rena gifter, som självfallet ska beivras med hjälp av lagens långa arm, och större upplysning bland allmänheten, är utsläppen av läkemedelsrester och hormonstörande kemikalier ett snabbt växande problem. De hormonstörande ämnena kan finnas i många av våra vardagsprodukter såsom deodoranter, kläder, möbler och läkemedel. Ett av de mest kända är triklosan, som ibland deklareras under andra varumärken såsom Phenol eller Star-Zec eller snarliknande namn. Nackdelarna för alla levande organismer är uppenbara – läkemedelsresterna och i synnerhet antibiotika bidrar till ökad resistens mot själva medicinen hos bakterier, och försämrar därmed prognosen för insjuknade människor. De hormonstörande ämnena påverkar reproduktionsförmågan hos djur och till sist högst upp i näringskedjan med viss fördröjning även hos människan.

Undertecknade föreslår att Sfp:s representanter i regering och riksdag arbetar för:

  • att förbättra reningen av avloppsvattnet i syfte att ta bort läkemedelsrester, i första hand antibiotika
  • att samarbetet med läkemedelsfabriker, som kan delta i finansieringen av reningskostnaderna inleds
  • att förbjuda utsläpp av hormonstörande ämnen i avloppsvattnet i EU, på sikt även globalt
  • att kräva entydig och lättfattlig innehållsdeklaration, så att konsumenterna kan göra ett aktivt och rätt val, lättare än i dag
  • att öka forskningen kring gifters och kemikaliers samverkan

Esbo den 28 mars 2013

Ulf Sjögren Kurt Wikström Yvonne Fiskars
Nina Winqvist-Niskanen Monika Marschan Marianne Storå
Karl Norrbom Carl-Uno Lindqvist René Blomster
Eeva Haeggström Christina Gestrin Kenneth Hellsten

Partistyrelsens svar

Motionärerna pekar på en viktig och högaktuell fråga. Enligt Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) finns det omkring 30 000 kemiska preparat som importeras till eller tillverkas i Finland, som har klassats som farliga. Många av ämnena finns i alldeles vanliga vardagliga produkter. När dessa ämnen kommer ut i miljön kan de orsaka betydande skador för miljön och människornas hälsa.

Utsläppen från läkemedelsrester och hormonstörande industriframställda kemikalier är ett växande problem, som även noterats inom EU och Norden. Utsläpp som uppstår i samband med användningen av kemikalier påverkar miljön och människan på olika sätt beroende på kemikaliens egenskaper, användningsändamål och användningssätt. Rester av ämnesföreningar kommer in i naturens kretslopp via avloppsreningsverken. Dagens reningsverk klarar inte av att bryta ned alla läkemedelsrester utan många följer med det renade avloppsvattnet ut i naturen mer eller mindre opåverkade. Läkemedelsresterna är ofta långlivade. Eftersom resterna är utformade för att ha en effekt på människan finns en oro för att de kan påverka fiskar och andra vattenlevande organismer negativt.

Regeringsprogrammet förutsätter att genomförandet av det nationella kemikalieprogrammet från år 2006 fortsätter. Enligt regeringsprogrammet skall de nuvarande åtgärdernas tillräcklighet bedömas i enlighet med det internationella målet att minska kemikaliers hälso- och miljörisker till år 2020. I det nationella kemikalieprogrammets mellanutvärdering år 2012 har man bland annat konstaterat att det behövs mer information om befolkningens exponering för kemikalier och kemikaliers kombinationseffekter samt om skadliga ämnens belastning på miljön under hela livscykeln.

I Norden har vi en tradition att begränsa användningen av antibiotika för att motverka antibiotikaresistens, som idag är ett gränsöverskridande problem för såväl människor som djur. I januari 2012 har EU-parlamentets miljöutskott diskuterat ett betänkande om hormonstörande ämnen, i vilket man har föreslagit att strama åt utgivningen av EU:s kemikalietillstånd för ämnen som misstänks ha hormonstörande effekter. Detta förutsätter en åtstramning av EU:s registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH).

Informationsbehovet i kemikaliefrågor är stort inom förvaltningen, företag och konsumenter. Kemikaliers hälso- och miljöeffekter är ofta bristfälligt kända och därför borde man utgå från försiktighetsprincipen. I SFP:s miljöprogram har man konstaterat att det för att få ett tillfredställande konsumentskydd mot syntetiska, hälso- och miljöskadliga kemikalier och dess effekter, är viktigt att frågorna utreds och lagstiftningen utvecklas till att beakta kombinationseffekterna av riskfyllda ämnen i konsumentprodukter.

Partistyrelsen föreslår att SFP:s representanter i riksdag och regering arbetar för

  • att förbättra reningen av avloppsvattnet i syfte att ta bort läkemedelsrester, i första hand antibiotika
  • att samarbetet med läkemedelsfabriker, som kan delta i finansieringen av reningskostnaderna inleds
  • att förbjuda utsläpp av hormonstörande ämnen i avloppsvattnet i EU, på sikt även globalt
  • att kräva entydig och lättfattlig innehållsdeklaration, så att konsumenterna kan göra ett aktivt och rätt val, lättare än i dag
  • att öka forskningen kring gifters och kemikaliers samverkan

Partifullmäktiges utlåtande:

Partifullmäktige ser gärna att sista att satsen formuleras enligt följande

  • att öka forskningen kring toxisk samverkan mellan olika kemikalier.