Soteval, landskapsval, regionval, välfärdsområdesval – det länge omtalade välfärdsområdesvalet har burit många namn – men vad är det egentligen vi röstar om i valet den 23 januari 2022? Vi vänder oss till SFP:s representant i social- och hälsovårdsutskottet, Veronica ”Bimba” Rehn-Kivi.
I juni 2021 fattade riksdagen ett historiskt beslut då vårdreformen efter över 15 års arbete slutligen godkändes i riksdagen. Reformen förnyar Finlands offentliga social- och hälsovård och räddningsväsendets tjänster och i framtiden kommer de här tjänsterna att skötas av 21 välfärdsområden och Helsingfors som utgör sitt eget välfärdsområde. Veronica Rehn-Kivi som sitter i social- och hälsovårdsutskottet har behandlat vårdreformen länge redan.
Hur har vi kommit hit, Bimba?
– I dag får vi inte bra och jämlik vård i hela Finland. På vissa ställen kan du få din vård snabbt, där finns läkare och där har kommunen råd att satsa på till exempel specialvården. På andra ställen är det svårt att få läkare och kommunen har det ekonomiskt sämre ställt. Väntetiderna är långa och pengar läggs inte på förebyggande insatser. Då är nivån på vården inte samma i hela landet.
Hittills har social- och hälsovården varit kommunernas ansvar, men Finlands kommuner ser olika ut och har inte samma förutsättningar att erbjuda högklassig vård till alla sina invånare.
– Det här har lett till att vi måste göra något, det har man vetat redan i tiotals år. Man har försökt med kommunsammanslagningar och samkommuner för att få bredare axlar. Vårdbudgeten är något som kastar mycket från kommun till kommun och från år till år. En dyr hjärtoperation kan fälla en del av en kommuns budget, förklarar Rehn-Kivi. Nu blir det lättare att organisera vården och se till att vårdpersonal finns på alla ställen.
”Den flesta människor kanske inte lägger sig i hur dessa tjänster – social- och hälsovården och räddningstjänsterna – fungerar, före de själva, en anhörig eller en vän en dag behöver dem. Att ha en bra basvård, förebyggande vård och att tjänsterna ska finnas nära, fungera bra och dessutom fungera på ditt eget modersmål tycker jag är jätteviktigt. Om vi vill att det ska fortsätta, då måste vi gå och rösta i det här valet.”
Vår värld förändras. I takt med inflyttningen från glesbygden till städerna i Finland har några kommuner förlorat de skattebetalare som skulle trygga en högkvalitativ vård för alla. Vi behöver hitta de rätta sätten att sköta samhällsservicen i fortsättningen.
– Och visst skulle många kommuner klara sig utan reformen, men jag brukar säga att vi måste ha lite Robin Hood-sinne nu. De som klarar sig bra måste nu hjälpa de som klarar sig sämre.
Kommer det att jämna ut sig i längden?
– Förhoppningsvis kommer möjligheten att få vård att jämna ut sig – men det är omöjligt att få helt jämlik vård med tanke på de långa avstånden i vårt land. Med den här modellen blir utgångsläget i alla fall bättre. För de kommuner som inte behövt satsa så mycket på vården tidigare innebär reformens finansieringsmodell att det blir ekonomiskt tyngre, förklarar Rehn-Kivi och tar kommunen hon själv bor i som exempel: Grankulla måste nu avstå från flera skatteören än vad vården hittills har kostat staden. Men om jag inte tänker på det ekonomiska så tror jag de facto att servicen blir bättre, fortsätter hon.
Och reformen kommer, det understryker Rehn-Kivi vikten av att påminna.
– Vi har redan beslutat om reformen och den kommer om drygt ett år. Reformen har länge varit på många olika regeringars bord och har fallit flera gånger, men nu händer det verkligen.
”Vi har redan beslutat om reformen och den kommer om drygt ett halvt år. Reformen har länge varit på många olika regeringars bord och har fallit flera gånger, men nu händer det verkligen.”
Ända sedan 2005 har arbetet med att förnya Finlands social- och hälsovård pågått, men reformförslagen har gång på gång fallit. Regeringen Marin lyckades få igenom en godkänd reform – genom att satsa på en modell som klarar grundlagskriterierna, förklarar Rehn-Kivi.
– Vi har ju sett vilka förslag som inte fungerar, säger hon.
Nu flyttas ansvaret för social- och hälsovården från kommunerna till så kallade välfärdsområden.
– Det betyder att alla som jobbar inom de här sektorerna, vare sig du är läkare, städare eller jobbar inom IT-supporten på ett äldreboende, flyttar du över från kommunens ansvar till välfärdsområdet. Men fysiskt ändrar ändå inte mycket, säger Rehn-Kivi. Det är en administrativ flytt, personalen blir kvar på sina enheter.
Och Helsingfors då?
– Helsingforsborna kommer inte att gå till val eftersom de redan har ett nyvalt fullmäktige, Helsingfors stadsfullmäktige. Där fungerar vårdprincipen på samma sätt med undantaget att Helsingfors undviker ett val.
Helsingfors kommer också i fortsättningen ha ett gemensamt fullmäktige för välfärdsområdesärenden och för stadens övriga verksamhet. Staden får ändå budgeten för vården och räddningsväsendet från staten enligt samma modell som de övriga välfärdsområdena.
”Helsingforsborna kommer inte att gå till val eftersom de redan har ett nyvalt fullmäktige, Helsingfors stadsfullmäktige. Där fungerar vårdprincipen på samma sätt med undantaget att Helsingfors undviker ett val.”
Välfärdsområdetsvalet hör till en historiskt stor reform i Finland – men är valet viktigt?
– Den flesta människor kanske inte lägger sig i hur dessa tjänster – social- och hälsovården och räddningstjänsterna – fungerar, före de själva, en anhörig eller en vän en dag behöver dem. Att ha en bra basvård, förebyggande vård och att tjänsterna ska finnas nära, fungera bra och dessutom fungera på ditt eget modersmål tycker jag är jätteviktigt. Om vi vill att det ska fortsätta, då måste vi gå och rösta i det här valet.
Och inte bara rösta in ledamöter till nya fullmäktigen. De har också mycket att jobba för.
– I och med flytten från kommunal nivå till välfärdsområdesnivå, är det viktigt att till exempel tvåspråkiga områdena gör tillräckligt noggranna avtal sinsemellan för att bland annat trygga den tvåspråkiga specialomsorgen. I avtalen måste det inkluderas att samma tvåspråkiga expertteam kan ge service i alla tvåspråkiga välfärdsområden.
Vad kommer våra nyinvalda företroendepersoner att vänta sig då arbetet i välfärdsområdena börjar?
– De kommer högst sannolikt att bli en bråd vår. Tekniska beslut ska tas – val av välfärdsområdeschef och en tjänstemannakår, men också fullmäktigeordförande, styrelse och styrelseordförande i vanlig ordning – och nämnder förstås. Dessutom ska riktlinjerna för hela verksamheten dras upp.
I valet väljs ett fullmäktige som kommer bestämma över den offentliga social- och hälsovården och räddningsväsendets tjänster. Välfärdsområdesfullmäktige har den högsta beslutanderätten i välfärdsområdet och besluter bland annat hur budgeten fördelas och hur tjänsterna ordnas.
